Försenade fakturabetalningar enligt EU

Till innehåll

Johan Kock 20.09.2013

Indrivningsavgift för fakturabetalningar

Bakgrund:

I många EU land har man satt i system att dra ut på betalningstiderna. Av denna orsak har EU givit ut ett direktiv om strängering av betalningsvillkoren inom handeln med varor och tjänster.

Det vore inte förvånande om de hyggliga EU länderna skulle bli tvingade att lida på grund av direktivet, medan de krisdrabbade EU länderna sin vara trogen kommer att ignorera detta direktiv.

Indrivningsavgiften är högst 40 euro per försenad fakturabetalning. Att kräva en indrivningsavgift är naturligtivis inte det bästa sättet för att upprätthålla ett gott kundförhållande.

I vårt land har storföretagen ofta tvingat sina leverantörer (småföretag) till långa betalningstider. Resultatet blir ofta att de små leverantrörerna råkar i obestånd.

Innehåll

Referens: Lag om betalningsvillkor i kommersiella avtal. 18.1.2013. Trädde i kraft 16.3.2013


Maksimibetalningstiden för en räkning mellan företag är 60 dagar.

Om man inte har kommit överens om betalningstiden är betalningstiden 30 dagar.

  • Lagen gäller endast företagsfakturor till fakturamottagare som är företag eller myndigheter.

  • Fakturabetalning skall vara framme på fakturerarens bankkonto på förfallodagen. En dags försening utlöser rätten till att driva in straffavgiften (indrivningsavgiften).

  • Om banken har fått betalningen, men inte överfört den till mottagarens konto anses betalningen trots allt vara gjord i tid.

  • Tidigare har man i regel ansett att en faktura är betalad i tid om betalningen är avsänd förfallodagen. Denna praxis har även i praktiken hos oss godkänts även av stora företag.

  • Den frivilliga indrivningsavgiften eller förseningsvgiften är alltså högst 40 euro, eller alternativt de verkliga kostnaderna om de är större. I praktiken tillämpas dessa regler tillsvidare sällan och många företag kräver blott in en så synnerligen anspråkslös avgift som 10-20 euro per försenad faktura!

  • Förutsättningen för att få använda indrivningsavgiften är att övertidsränta får debiteras. Detta sker bäst med en anteckning på fakturan.

  • Jag har fattat det så att fordringsägaren alltid har rätt till en engångs indrivningsavgift på högst 40 euro. Indrivningsavgiften kan också vara till exempel 15 euro. Om indrivningstkostnaderna stiger äver 40 euro är gäldenären/betalaren skyldig att betala den överskjutande delen. Indrivningsavgiften på högst 40 euro kan endast debiteras en gång per försenad faktura.

  • Kostnaderna för inkrävning skall alltid betalas till fullo, dock avdras från dem eventuellt debiterad indrivningsavgift.

  • Ett exempel: Ett företag fakturerar en pennvässare för 5 euro. Betalningen försenas en dag. Företaget har rätt att få betalt 5 + 40 euro.

  • Man har inte rätt att komma överens med företaget som har skrivit ut fakturan om att förseningsavgift inte skall uppbäras.

  • Man får dock komma överens om betalning i flere poster och uppenbarligen gokänns likaså avbetalningskontrakt. Hur indrivningsavgifterna fungerar i detta fall vet jag inte.

    .
  • Om ett företag kräver in förseningsavgift får företaget inte därutöver kräva in påminnelseavgifter, inkrävningsavgifter etc. De verkliga kostnaderna får dock alltid krävas in, dessutom övertidsränta.

  • Sannolikt är förseningsavgiften oavdragbar i momshänseende.

Problem

  • Fakturan kan vara utskriven och utsänd dagar, kanske veckor efter fakturadatum.

  • Fakturan kan ha försvunnit på vägen eftersom:

    • - Datorer fortfarande gör fel. Slaskigt men sant.
    • - Internet fungerar inte alltid.
    • - Bankerna missar likaså alltemellanåt.
    • - En hel del brev brukar försvinna i posten

  • Fakturan kan vara fel adresserad.

  • Fakturan kan vara obefogad.

  • Betalaren måste åtminstone få skälig tid på sig för att tekniskt sköta betalningen.

  • Betalaren måste dessutom få skälig tid att kontrollera fakturans sakinnehåll och godkänna fakturans betalning.

  • Fakturan kan vara tvistig. Måste den dock betalas i sin helhet eller ens delvis?

  • Tyvärr är det så att stora företag i praktiken dikterar betalningsvillkoren om mottagaren är ett litet företag.

  • Småföretag vågar knappast använda denna inkrävningssanktion mot storföretag eftersom detta kan leda till att kundförhållandet tar slut.

  • Fakturan kan vara skriven av en skojarfirma, typiskt med möjligast kort betalningstid.

Beloppet 20-40 euro är så litet, att man inte gärna vill föra obefogade indrivningsavgifter till rätten.

Särskilt för företag och företagare med betalningssvårigheter kan dessa bestämmelser visa sig synnerligen svårhanterade.

Kan uppmuntra till utskickande av många små fakturor i stället för få stora. Så får man ihop många indrivningsavgifter.

I praktiken kan staten och kommunerna, som ofta drar ut på betalningarna, också råka illa ut på basen av lagen.

Ett problem är att mikroföretag sällan vågar förtörna de av sina kunder som är storföretag. 


Några ströutdrag ur lagen:

  • Avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna lag till nackdel för borgenären (säljaren) är utan verkan

    /li>
  • Maximal betalningstid när gäldenären (köparen) är näringsidkare. Om gäldenären är näringsidkare, får betalningstiden överskrida 60 dagar endast om man uttryckligen har avtalat om detta.

  • Avtalsvillkor om enligt vilka borgenären (köparen) inte har rätt till dröjsmålsränta är utan verkan.

  • På avtal som har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

  • Brasklapp. Dessa snuttar är inte tänkta att behandla det valda ämnet fullständigt. Exaktare uppgifter kan sökas bl.a. hos vero.fi, finnlex.fi, www.edilex.fi/kila, internet och facklitteratur överhuvudtaget.

    Till innehåll