skattebjörnSkatterapportering och Force Majeur
Av Johan Kock

Tillbaka till Artikellistan

Datatekniken förutsätter att alla rapporter finns att få precis på förfallodagen.

Datatekniken förutsätter att alla rapporter är till sin form kompatibla med det använda datasystemet. Om programmet ändras måste de inmatade rapporternas form ändras.

Detta gäller inte endast det kommande skattekontot utan även till exempel alla löneanmälningar, skattedeklarationer och utomståendes skvaller om sina kunder och andra bekanta.

Helst vill beskattaren ha rapporterna i färdig elektronisk form. Vanliga pappersblanketter kan visserligen läsas elektroniskt men läsningen behöver inte alltid vara perfekt eller ens lyckas överhuvudtaget..

För att beskattarens databehandling skall gå utan felanmälningar och enligt tidtabell uppmuntras de anmälningsskyldiga att se till att rapporterna lämnas in senast sista inlämningsdag i stadgad form. Uppmuntran tar formen av i beskattningen oavdragbara sanktionsavgifter.

Om inga uppgifter kommer från den skattskyldige gör beskattaren en uppskattning av inkomsten. Helst borde det naturligtvis vare en uppskattning av nettoinkomsten. Skatterna på denna uppskattning förs sannolikt in på skattekontot, eller skickas alternativt direkt till utmätning.

Om inte ens detta slags "uppmuntran" hjälper forsätter beskattaren med inkrävning av meddelanden och sanktionsavgifter och håller man på tillräckligt länge blir den uppgiftsskyldige i värsta fall satt i konkurs.

Kanske vi i det här sammanhangen borde fundera på av vilka orsaker inlämnandet av uppgifter kan försenas eller i värsta fall helt utebli

  • Den skattskyldige kan insjukna mer eller mindre allvarligt.

  • En liten svininfluensa med 40 graders feber får inte vara något hinder för en småföretagare att sköta sin lagstadgade skatteanmälningsplikt.

  • En hjärtinfarkt eller en trafikolycka med kanske månaders sjukhusvistelse som följd befriar inte den anmälningspliktige från anmälningsplikten heller.

  • Vid ett informationstillfälle konstaterade beskattarens representant att till och med om den skattskyldige dör faller anmälningsplikten omedelbart på de sörjande delägarna i dödsboet.

  • Särskilt kan problemen var svåra hos i synnerhet mindre bokföringsbyråer då rapporteringsproblemen i allmänhet drabbar ett stort antal kunder på en gång. Om byrån då måste ansöka om sanktionslättnad för varje kund separat blir arbetsbördan lätt övermäktig.

  • Dataförbindelserna är råkar ofta ut för avbrott, i synnerhet utanför huvudstadsregionen. Om dataförbindelsen inte fungerar är det litet för sent att skicka samma rapport per post eftersom skattemyndigheterna anser att pappersrapporter har en tidigare förfallotid än de elektroniska. Tidigare ansågs dessutom att en skrivelse hade kommit i tid den dag då den gavs till posten. Numera räknas den ha kommit fram den dag då den är framme hos beskattaren. I värsta fall kanske först när de diarieförs som lästa. Detta påstås vara en ny, och enligt min mening helt misslyckad EU regel.

  • Även andra tekniska problem som datorkrascher, datavirus, elstopp eller strejker kan föranleda avbrott i de skattskyldigas rapportering.

Trots allt finns det för en sjuk eller till och med avliden företagares eller annan skattsyldigs dödsbo en möjlighet att skicka en ansökan om justering av sanktionerna. Läkarintyg respektive kopia av dödsattest är det skäl att bifoga ansökningen. Beskattaren beslut om justering får inte överklagas.

Veterligen finns det inte någon praxis om hur mycket man på detta sätt kan erhålla som mildring av sanktionerna på grund av av sjukdom eller död.

I varje fall drabbar sanktionerna den skattskyldige omedelbart, medan eventuell justering av dem sker först i efterhand och endast på basen av ansökan.

Av egen erfarenhet har jag varit med om att företagare på grund av ålder eller sjukdom kan förlora omdömet helt eller delvis och sedan göra de mest underbara dumheter. Sådant är det osannolikt att beskattaren är villig att blunda för.

Det är allt skäl för företagare och bokförare att se till att anmälningsskyldigeten inte helt vilar på en enda persons arbetsinsats. I mindre företag är det tyvärr ofta svårt att finna kompetenta ersättare.

Det är möjligt och önskvärt att en förordning skulle skrivas som definierar under vilka omständigheter förseningssanktioner inte borde uppbäras.

Det kan väl inte vara riksdagens mening att företagare och bokförare skall med förseningsavgifter och andra skattesanktioner tvingas att fullgöra företagens rapporteringsskyldighet oberoende av om de av hälsoskäl borde mer eller mindre helt avhålla sig från arbete.

Det vore, i dessa av databehandlingen tvångsstyrda tider, skäl att komma ihåg att även företagare och bokförare och naturligtvis även andra skattebetalare borde unnas vissa mänskliga rättigheter.

Tillbaka till Artikellistan