Vi och våra robotar
En stilla betraktelse inför det nya årtiondet av Johan Kock

Tillbaka till artikellistan

Robotar, finns de?robot (2K)

- Vi lever i informationssamhället. Numera är informationssamhället fullt av olika robotar.

- Robotar?- Visst finns det städrobotar och robotar som ersätter arbetstagare vid de löpande banden, men inte har jag åtminstone någonsin sett några robotar promenera ute på gatorna.

- Du talar som du har förstånd till. Naturligtvis finns det massor av robotar både i förvaltningen liksom i de flesta företag och andra organisationer. Det råkar nu bara vara på det sättet, att det att våra robotar än så länge för det mesta gömmer sig i informationssamhällets otaliga större och mindre datamaskiner.

- - - - - -

I diverse framtidsromaner har kanske några av oss läst att robotarna efter hand ansågs, eller kanske exaktare, kommer att anses, så farliga för mänskligheten att de måste förbjudas. Vid det laget blev det krig mellan robotarna och människorna. Ett krig som naturligtvis människorna till slut, även om med stor möda vann.

Så långt har vi ännu på långt när ännu inte kommit. Men inte är det alldeles långsökt att anse att de nuvarande datasystemen är föregångare till dessa kommande rysansvärda robotar som litet stelbent promenerar omkring på gatorna med dödsstrålarna i full beredskap.

Tänk bara på CIA och till och med de prydliga svenskarna som spionerar på alla de kan komma åt just med informationsrobotar

När man talar med en människa kan man säga "Hejs-vejs på dig". Eller "Förlåt en yngling men..." eller "Anhåller underdånigst att...".

Vill man tala med en dator, som är nutidens inte alltför fiffiga robot, går detta inte alls an. Datorn frågar strängt: "Användarsignum?" och sen "Lösenord". Klarar man inte av dessa är samtalet avklippt direkt. Datorn kan komma ihåg fast en miljon av dessa inledande hövligheter. Vi människor har det utsökt besvärligt redan med ett tiotal. Så sorgligt ligger det till åtminstone för mig.

Allt eller intet men ingenting däremellan

För att kunna fortsätta samtalet med dator/roboten kräver den information i precis en regelrätt entydig, sträng, kompromisslös form. Datorn förstår sig på siffror bättre än de flesta människor. "Även kryss i rutan" eller entydigt ja eller nej tror sig dator/roboten förstå utmärkt. Med möda har man med användning av lämpliga kryss fått den att acceptera, även om inte verkligen förstå, sådana saker som "Kanske" eller "Vet inte". Man kan försöka förklara konstiga saker för en människa. En Robot förstår sig inte ett dyft på förklaringar som inte är inprogrammerade på förhand.

Dessa i våra datorer gömda robotar känner inte till något som någon inte aktivt har lärt dem. Om man vill att en robot i en dator skall avgöra om någon är nödlidande kanske den frågar?

  • Hur mycket pengar har du? Svara i hela euro!
  • Hurudan månadsinkomst hade du förra månaden? Svara i hela euro!
  • Hur mycket skulder har du? Svara i hela euro!
  • Hur många nära anhöriga har som du måste underhålla, har du? Svara mellan 0 och 10!
  • Har du intyg av läkare som säger att ditt hälsotillstånd är dåligt? Svara ja [ ] eller nej [ ]

Om du inte är i stånd att svara rätt på de här frågorna är du bergsäkert inte nödlidande. Om du inte har kommit att tänka på att begära intyg av din läkare är du bergsäkert inte nödlidande, fast du är hur blind eller rörelsehämmad som helst. Så tänker en robot.

En robot/dator tål helt enkelt inte någon eller något som faller utanför ramarna för dess programmering.

Sant är att en robot/dator ibland kan övertyga användaren att den är en riktig människa. För många år sedan fanns det ett enkelt psykologiskt terapiprogram på dator som lekte människa med ungefär sådana här svar till "patienten":

  • Berätta mera!
  • Nog är det synd.
  • Det förstår jag nog.
  • Visst, visst.
  • Jag tror nog att du på sätt och vis har rätt.
  • Berätta varför.

Jag vill inte underskatta den terapeutiska effekten av att ha att göra med en sådan "medkännande" motspelare. Ett sådant program uppmuntrar vem som helst, som inte ser igenom det, till vad som helst. Till och med en mordbrännare.

Själv har jag alltid förargat mig över dessa kryss i rutan frågor.

  • Tycker du om denna produkt?.................... Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

  • Är du frisk?....................Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

  • Är du galen?.................... Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

  • Går du minst tre gånger på vessan varje dag?.................... Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

  • Tror du på statsministern?....................Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

  • Är du hederlig?.................... Ja [ ], Nej [ ], Vet inte [ ].

Men på basen av sådana svar väntar man sig att datorn skall fatta även sina administrativa beslut. För länge sen lärde jag mig att när man umgås med datorer skall man alltid minnas att matar man dem med sk-t in så kommer det säkert också ännu värre sk-t ut.

Visst finns det ju nånstans människor bakom robot/dator fasaden.

Men för att förenkla och spara, låter man i förvaltningen mer och mer datorn/robotens svar förbli slutliga.

Nej visst är det absolut sett en fin sak att vi har både datorer och städrobotar. Vi skulle inte mera klara oss utan datorerna. Städ- och gräsklippningsrobotarna är ännu en dröm för de flesta av oss, men kanske de ännu kommer mens världen står.

Det är bara det sorgliga med vardera, att de i likhet med Nalle Puh har en mycket liten hjärna och tyvärr liksom salig Plåtman inte något hjärta alls. Man borde inte ge dessa än så dumma robotar rätt att utöva bestämmanderätt över oss stackars små medborgare. Vad som händer om de blir smartare än vi, skall vi helst inte tänka på.

Datorer och robotar är finfina som verktyg men man skall inte ge dem bestämmanderätt.

Tillbaka till artikellistan